torsdag 1 november 2012

Höjd skatt löser inte problemen




Höj skatten – det ska lösa Uddevalla kommuns problem inom t ex den sociala sektorn. Det framförde ledande socialdemokrater nyligen. Och jag tror tyvärr också att samma tankegångar finns inom majoriteten. Det är den enkla lösningen – men precis som att kissa på sig, så kan det vara varmt först, men sedan… Och det är så enkelt att uttaxera skatt från medborgarna. Politikerna i Uddevalla kommun borde istället göra så här:
1.       Gå igenom alla utgifter och se vad som är vad lagar och förordningar kräver ( det som med en lite finare ord kallas nollbasbudgetering). Men det har ingen ”orkat” göra idag.
2.       Gör sedan politiska prioriteringar av vad som är önskvärt och möjligt– inom nuvarande eller lägre skatteuttag.
3.       Gör INTE som nu där man tittar på vad all verksamhet idag kostar och sedan lägger på lite nya verksamheter – utan att först se vad som vi idag behöver av den ”gamla” verksamheten.
Några tips till såväl sossar som majoriteten – skär ner flera tiotals miljoner på kommunstyrelsens verksamhet, och det som är byråkrati inom nämnder och styrelser för byråkratins egen skull. Den har minst med våra kommunmedborgares väl och ve att göra. En gammal god regel är – städa trappan uppifrån, skär ned på den byråkratiska överbyggnaden!
Problemet är att där överst på de kommunala trappstegen befinner sig många av de ”ledande politikerna” och då blir det svårt att spara på det som är nära dem själva. Men tänk på de flera hundratals arbetare som står ute i verksamheten, med barn och gamlas krav om verksamhet alldeles inpå sig. De verkar inte vara lika prioriterade.
Våga se till kärnverksamheten. Att ta hand om gamla och utsatta grupper samt utbilda kommande generationer. Det är viktigare än EU-projekt, folkhälsokommittéer, ”vi vill ” och andra ”hittepå-grejer”.
 Jag delar uppfattningen som många framför att privatisering av kommunal verksamhet i huvudsak är av ondo och medför att pengar går till vinster istället för verksamhet.
Vi behöver förstärka basverksamheten i samhället. Fler händer och hjärnor i omsorg och utbildning. Förstärkning av infrastruktur – men mindre byråkratisk överbyggnad!